Intervju med Hanna Gunnarsson

Hanna Gunnarsson är riksdagsledamot (V) sedan 2018 och har suttit i Försvarsutskottet lika länge. Vi fick en pratstund med henne förra veckan för att få veta mer om hur arbetet i utskottet går till och vilka frågor som ligger på bordet i nuläget.

Hur ser arbetet i Försvarsutskottet ut och vilken är din roll?

Jag har suttit i Riksdagen sedan 2018 och lika länge i Försvarsutskottet, så jag är inne på mitt femte år nu. Det är ett väldigt spännande utskott. Och välfungerande – vi har bra diskussioner, vi löser saker tillsammans, vi försöker att gemensamt komma fram till lösningar som gör vårt militära försvar och totalförsvar starkare över lag, med allt vad det innebär kring rekrytering, arbetsmiljöfrågor, veteranpolitik etc., och jag tycker att vi tar oss framåt på ett bra sätt. Det är klart att vi har olika åsikter i de olika politiska partierna, men den tid vi lever i och det läge vi befinner oss i gör ju också att partierna kommer varandra närmare. Vi behöver hitta lösningar på stora och små problem. Vi har lärt oss att vi måste göra det tillsammans.

Jag tror att man kan säga att försvarsberedningen vi har jobbar på ett föredömligt sätt. Vi har ganska mycket tid tillsammans runt ett och samma bord, där vi tillsammans med experter gör analyser och diskuterar oss fram till gemensamma lösningar. Det tycker jag att vi faktiskt är väldigt bra på, vilket gynnar vårt politikområde.


Vilka frågor är det fokus på just nu?

Ukraina har så klart väldigt stort fokus i nuläget. Det handlar bland annat om diskussioner om hur vi kan ge stöd på bästa sätt, och hur stödet ska se ut i form av vapen som vi kan skicka iväg utan att det äventyrar vår egen säkerhet.

Det är ju en diskussion som Regeringen i första hand ansvarar för, men utskottet ger frågorna förankring i Riksdagen. Det här är ju typiska sådana frågor där vi behöver vara överens för att det ska bli bra. Det ligger en styrka i att vara eniga, som även signalerar stabilitet och styrka utåt. I tider som dessa är det här ännu viktigare.

Ett annat område med stort fokus är arbetsmiljöfrågorna. Löner, personlig utrustning, säkerhet. För att vi ska kunna bygga upp försvaret med de budgetar vi kommit överens om måste det ju också innebära att den personal vi har kan och vill stanna kvar, och att de kan göra sitt arbete på ett tryggt och säkert sätt. Försvarsverksamhet är ju något som i grunden är ganska hårt, svårt och farligt, och då måste vi se till att arbetsförhållanden och utrustning är tillräckligt bra. Där finns det en del brister, vilket är ett problem för alla som jobbar, så klart, men även för förankringen. Möts allmänheten av en massa rubriker och vittnesmål om att det finns brister kring utrustningen så finns det risk att vi äventyrar den viktiga folkförankringen.


Vad händer inom veteranområdet i nuläget?

Vi arbetar kontinuerligt med att stärka veteranstrategin som både den förra och nuvarande regering arbetar med. Varje vår i samband med Veterandagen uppmärksammas frågorna extra, inte minst i och med forskarseminarier där vi i utskottet tar del av den senaste forskningen för att kunna veta vad vi ska satsa på framöver.

Bland annat har vi genom forskningen fått information om att soldaterna som åker ut ofta är i bra fysisk form, men att man behöver satsa mer på det mentala och psykosociala stödet. Och det är då de ideella föreningarnas och frivilligorganisationernas arbete blir så viktigt, både innan och efter. Det är tack vare forskning vi vet att det är där vi behöver sätta in mer stöd.

Ofta görs väldigt bra arbete på ideell basis, människa till människa, och det kan på många vis vara det bästa sättet, att man stöttar varandra, personer som är i likartad situation eller har liknande erfarenheter.

I och med att vi nu har avslutat vår stora insats i Mali och vi i nuläget inte har någon ny större insats på gång måste vi hjälpas åt att hålla fokus uppe, så att inte veteranfrågor riskerar att hamna i skymundan. Samtidigt är vi på väg in i NATO vilket kan innebära helt nya typer av uppdrag och insatser. Det blir början på ett nytt kapitel.


Har du någon speciell fråga du brinner för/tycker är extra viktig?

För mig är det väldigt viktigt just det här att se helheten i totalförsvarsarbetet. Att det civila och militära försvaret båda får sina nödvändiga resurser och satsningar. När vi till exempel nu ser på kriget i Ukraina ser man hur viktigt det är med ett civilt samhälle som är robust. Om man ska anknyta till frågan om veteraner så tror jag att vi har mycket folk som sitter på kunskaper och erfarenheter från sitt arbete inom Försvarsmakten som det civila samhället behöver. Alla kommuner, regioner, stora organisationer och företag behöver bygga upp sin kunskap om vad som krävs av dem, i diskussionen om civilt försvar. Vi behöver knyta ihop det militära med det civila på ett bra sätt för att stärka upp hela samhället.

Vi behöver noggrant följa uppbyggnaden av det militära försvaret, nu när vi är överens om vilka satsningar som behövs, och se så att de läggs på rätt plats och ger effekt på bästa sätt. Och då är vi återigen tillbaka på det här med personlig utrustning. Vad gör vi för att bottenplattan ska fungera? För att alla värnpliktiga ska få den bästa möjliga upplevelsen av sin värnplikt för att sedan vilja stanna kvar och ta anställning? Det är mycket där som hänger ihop. Det kanske låter som att det är mycket fokus nu på kängor och regnställ, men har man inte de sakerna på plats så att det blir en dålig upplevelse och dålig utbildning, då vill man kanske inte stanna kvar. Och vi behöver att de värnpliktiga vill stanna kvar.

Fler nyheter

För 29:e gånge arrangeras Veteranträffen ÖS i Halmstad – vi ses väl där?
Carl-Oskar Bohlin är Sveriges minister för civilt försvar.
Det blir Generallöjtnant Michael Claersson som utsetts att överta posten som Sveriges Överbefälhavare.
Anette är en av de balkanveteraner som i år tilldelas jetong i samband med veterandagen. Läs Anettes berättelse från insatsen, om hur det var att komma hem, och vad insatsen idag betyder.
Stig-Inge berättar öppenhjärtigt om rollen som PBV-förare, hur det var att komma ner på Balkan, men också om hur det var att komma hem.