En fjällvandring på 9 mil – 138 000 steg av gemenskap och kraft

Tillsammans med Kamratföreningen Lapplands Jägare (I22) och Idrottsveteranerna gav sig 30 vandrare ut på en oförglömlig färd: 9 mil, fördelat på sex dygn, i mestadels obanad fjällterräng. Gruppen gick i tre patruller, ledda av erfarna patrulledare från I22.

Rytmen var tydlig – 50 minuter vandring följt av 10 minuters vila – en takt som både gav disciplin och kraft att hålla i genom dagarna.

Dag 1: Keinovuopio – Vurvejåkka rastskydd (21,38 km)

Redan första dagen möttes vi av en rejäl prövning. Snåriga buskmarker, djupa myrar och lätt regn gjorde terrängen tung och prövande. Men här visade gemenskapen sin styrka – de som behövde stöd fick hjälp, och varje steg framåt och uppåt togs gemensamt. När vi nådde Vurvejåkka rastskydd för kvällen hade vi satt tonen: vi var redo att möta fjället tillsammans.

Dag 2: Vurvejåkka – Råstojaure nordspets (20,6 km)

Även dag två blev en kraftmätning. Stenskravel och fortsatt snårig mark gjorde framfarten långsam, medan regnet från natten låg kvar i marken och försvårade stegen. Lunchen intogs halvvägs, sittande på stenar med utsikt över ett öppet fjällandskap. När vi slog läger vid Råstojaure nordspets fanns en känsla av att de mest krävande etapperna låg bakom oss, men också stolthet över att ha tagit oss igenom ytterligare en dag tillsammans.

Dag 3: Råstojaure – Rostaelva rastskydd (17,82 km)

Nu lättade terrängen något, och solen bröt fram. Vädret var strålande och humöret steg i takt med ljuset. Leden bjöd på karga vidder, en del stenfält och dagens första vad över forsande jokkar. När vi stannade till för lunch cirklade två havsörnar majestätiskt ovanför oss – en syn som satte sig i minnet.

Vid Rostaelva rastskydd väntade en av resans mest minnesvärda kvällar: lägret besöktes av 150–200 nyfikna renar som försiktigt höll sig på avstånd men som påminde oss om fjällets levande puls.

Dag 4: Rostaelva – Pältsastugan (10,6 km)

Vandringen mot Pältsastugan blev resans höjdpunkt. Här gick stegen lättare, och snart skymtade vi stugan som välkomnade oss med sin trygga närvaro. Här väntade både vila, ordentlig mat och inte minst Sveriges nordligaste bastu som vi självklart provade.

Runt kaffekopparna fördjupades gemenskapen ytterligare, och berättelser om fjällens historia delades. Vi påmindes om att området runt Pältsan spelade en central roll i Operation Sepals, en hemlig allierad underrättelseverksamhet under andra världskriget. Stugan blev därför inte bara en plats för återhämtning, utan också för eftertanke.

Dag 5: Pältsastugan – Leden mot Koltaluokta (10,74 km)

Med förnyad energi lämnade vi stugan i rask marschtakt. Dagen inleddes tufft med rejäla höjdmetrar, men belöningen blev storslagna vyer över Golddajávri och hela vägen bort mot Treriksröset. Här slog vi nattläger, med utsikten som sällskap och en känsla av att målet nu låg inom räckhåll.

Dag 6: Leden mot Koltaluokta – Kilpisjärvi (7,51 km)

Sista dagen gick leden enklare, stegen var lättare men samtidigt fyllda av vemod över att resan snart var slut. Ett högtidligt stopp gjordes vid Treriksröset, där Sverige, Norge och Finland möts. Traditionen att vandra runt röset fullföljdes, en symbolisk gest av gränsöverskridande gemenskap.

Därefter gick vi vidare mot Koltaluokta där vi inväntade båt till Kilpisjärvi och därefter 4 timmars bussresa till Kiruna och Kalixfors läger, där färden avslutades – 138 000 steg senare, rikare på både minnen, kamratskap och fjällupplevelser.

Sex dagar. Nio mil. 138 000 steg.

Från Keinovuopio till Kilpisjärvi tog vi oss genom myrar, stenfält, fjäll och vad över kalla jokkar – i både regn och solsken. Vi delade erfarenheter, tystnad, skratt, blöta skor och en otrolig känsla av sammanhållning.

Det var en resa som prövade musklernas styrka och viljans uthållighet – men som framför allt påminde om kraften i gemenskapen. I mötet mellan Idrottsveteranerna och Lapplands Jägare knöts band över generationer, erfarenheter och gemensamma värden.

Vi bär nu med oss minnen för livet – och stor tacksamhet.

Ett varmt tack till Föreningen Idrottsveteranerna, som gjorde det här möjligt. Och ett lika stort tack till Kamratföreningen Lapplands Jägare, för ledarskap, erfarenhet och kamratskap.

Här kan du läsa mer om Idrottsveteranernas verksamhet, och hur du blir medlem.